alicestahlberg

RÄDSLAN I VÅRT LIV


Det här med rädsla hörrni. Jag tänkte att vi skulle prata lite om det idag. 

Igår slog tanken mig att det som jag är allra mest rädd för är det som jag vill
utmana mig för att göra. Mina topp två rädslor är: 

1. Havets krafter, djupet och hajar
2. Att flyga 

Mina erfarenheter från dessa lyder såhär: 
Havet och "det okända" ute på djupet är något som jag varit rädd för så
länge jag kan minnas. Jag kan aldrig komma ihåg en enda gång som jag faktiskt 
njutit av att simma ut en bit när vi varit utomlands eller slappnat av. Jag är
livrädd för havets krafter, vad som finns där under och vad det kan orsaka. 

Jag snackar inte bara om havet långt ute utan nu menar jag
också små, lite mer kraftfulla vågor. Det skrämmer mig verkligen och
jag har ingen direkt anledning till varför. Jag är bara livrädd. Samma
gäller när det filmas under vatten på tv. Jag får en sådan fruktansvärd 
obehagskänsla i hela kroppen. Eller låt oss bara tala om hur många gånger
som jag drömt mardrömmar om tsunamis. Förstår ni? 

En annan rädsla som har kommit mer på senare år är min flygrädsla.
Det var väl någonstans runt fjortonårsåldern som jag började få det
jobbigt med flygandet. Det här har dock pendlat i skalor, ibland har
det varit tuffare än andra gånger. Detta grundar sig nog snarare
i mitt kontrollbehov. Men på samma gång tänker jag att rädslan för
havet kanske också skulle handla lite om det. Det här med kontroll.
Att känna sig hjälplös och veta att det är så mycket starkare än mig.

Det jag vill reda ut med er är hur man egentligen övervinner detta. 
Hur gör man? Jag tänker inte låta mina rädslor stoppa mig i mitt
liv. Så därför har jag väl utsatt mig för en del, för att kanske bekämpa
detta. 

Mina tips, och utmaningar till er som själva kämpar med andra
eller liknande rädslor: Utsätt er för det. Ja, fy fan. Vi må vara 
livrädda och kanske nästan känna att nu dör vi. Men är det inte det
enda botemedlet? Snälla hjälp mig med detta, för så ser i alla fall jag det. 

I Grekland åkte jag parasailing - vilket jag nu tycker är dumt i efterhand
då jag hört hur mycket olyckor som skett. Men om en tänker just på mina
rädslor då? Är det inte exakt det här jag är rädd för? Att flyga, vara långt
uppe i luften, inte ha någon kontroll och befinna mig långt ute på vattnet. 
Min rädsla för havet fick sig verkligen en smäll i ansiktet då båten helt plötsligt
saktade in och linan till vår fallskärm blev mycket mindre spänd vilket ledde till
att vi närmade oss havet långt, långt ute. När vi var en meter ifrån att åka i (tro mig,
här hade jag någon sån fruktansvärd panik) från att ha varit 130 meter över marken
så tog båten fart, linan spändes åt och vi for upp i luften igen. 

Men huvudpoängen med det här, är att jag tror att vi måste våga utsätta oss för
det allra mest smärtsamma för att bli vän med våra rädslor och lära känna 
dem. Vad säger ni?

 

11 oktober 2017 16:39 | tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas