alicestahlberg

Saknaden efter dig

På en bänk sitter du och jag och andas in Frankrikevärmen,
aldrig trodde jag att dessa minnen senare skulle kommas ihåg från datorskärmen,
där vi sparat allt vi haft

och dit jag går när jag behöver din kraft.

När jag satt där bredvid dig

hade jag velat tacka dig för att du skapade min mamma som skapade mig.


Därför att tio år senare skulle du inte längre finnas här,
på grund av en sjukdom som skulle dra oss isär.


En höstkväll satt jag på sängkanten hos dig,
och sa att tillslut älskade du, kommer allting ordna sig.

För med huvudet mot ditt,
kramade jag om din hand och lovade att du alltid kommer få leva i mitt.
Där jag går,
så vet jag att du står,
tittar på mig
och vinkar med glittrande ögon ett hjärtligt hej.

Om jag fick krama dig godnatt,
hade jag hållit om dig för alltid min vackra skatt.

“Alice, du är starkare än vad du tror”,
sa min mormor och for.
Bort dit evigheten finns, och där vi henne för alltid minns.

Till min saknade mormor
Av Alice Ståhlberg

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas