alicestahlberg

Kategori: kärlek

my valentine


Vi åt gott, drack vin och spenderade tid tillsammans. Bara han och jag. Sedan promenerade vi hem i ett vinterland
och spelade spel. Det var en fin alla-hjärtans-dag igår med min Kevin. 
Han fick ett handskrivet brev av mig. Jag avslutade det två sidor långa brevet med "Oavsett vart livet leder oss, kommer
jag alltid att älska dig och det kan ingen någonsin ta ifrån mig." 

Bilden är tagen vår första sommar tillsammans. Bubblande nyförälskade på denna bild. 

Hur firade ni alla hjärtans dag? 

han är tjugo/vi i ett och ett halvt år


God kväll fina människor. Jag är så nöjd med gårdagen. Allt jag fixade för min älskling blev så
lyckat och han blev så glad. Han förtjänade verkligen en fin kväll, bara för honom. Jag köpte bubbel, färska hallon,
ost & kex, vindruvor, naturgodis och salamisticks och dukade upp värsta myset. Vid halv sju var han här och blev 
så glad älsklingen för vad jag fixat. Sedan fick han sina presenter vilket han också blev sååå glad för. 

Mina presenter var följande: 4 olika och lite roligare öl, ett par (galet) snygga kalsonger från 
happy socks om ni vet? Det är lite finare kvalitet/dyrare och de är sjukt fräscha. En framkallad bild på
oss från bron vid Notre Dame i Paris, som jag hade ramat in i en vit ram. Han fick även två till framkallade
bilder för att kunna byta om han tröttnar på den inramade. Den stora presenten var ett ganska stort kort som
jag hade gjort själv, där det stod att vi den 9e december åker till huvudstaden där jag bokat en hotellnatt åt oss. Även
där, på plats, väntar en present. Ibland är det bra fint att få skämma bort sin man, så mycket som han skämt bort mig <3

Jag och Kevin firade dubbelt igår, dessutom. Igår hade vi prick 1 och 1/2 år tillsammans. Tiden går så läskigt fort.
Jag är så glad för att det fortfarande är vi. Med honom är jag hel. Jag vet, det låter klyschigt men, han lyfter mig
och ger mig så mycket energi, glädje, styrka och kärlek. Jag vet ärligt talat inte vad jag vore utan honom. Han
är min bästa vän. <3

Nu avrundar jag helgen med lite popcorn och ett avsnitt av Stranger things. I veckan är det tenta och inlämning
av B-uppsats. Thank god att det snart är jul. Alice hjärna börjar lägga av snart. Hörs!

ATT BLI KÄR


Jag har upplevt mycket under min ungdom. Jag har träffat killar som har behandlat mig
som skräp och som fått mig att känna mig värdelös många gånger. När jag var någonstans runt sexton så
trodde jag aldrig i hela mitt liv - fortfarande så sjukt att jag kände såhär - att någon
skulle känna likadant för mig som jag kände för den. 

Att bli kär, ge hjärtat rakt ut till en annan människa och våga lita på någon annan
så mycket som det krävs när man helt plötsligt är två - är jätteläskigt.

För vad vet man när det enda man har upplevt i sin tonår är krossade hjärtan
och texter där man får höra att man inte räcker till? 

Jag vet att jag delar dessa erfarenheter med så många andra, och till er vill jag
säga: Man kommer tyvärr behöva gå igenom eld och lågor.
Alla människor man träffar på i sitt liv kommer inte alltid vilja en väl. Hur orättvist
det än kommer kännas så är det så. Det kommer göra ont, stickas, brännas i hela
kroppen - men sen, när ni ramlar in på himlens kuddar så kommer
det kännas precis som kärlek ska kännas.

Kärlek för mig innebär att en annan människa visar att den inte 
klarar av att vara utan mig. Den bryr sig om mig, älskar mig för den jag är
och vill mig väl. 

April år tvåtusensexton hittade jag min. Efter snart ett och ett halvt år
väcker han mig fortfarande med pussar i nacken, skriver långa sms om hur mycket
jag betyder för honom och orkar för oss båda när inte jag gör det.

Kärleken är en bedårande, vacker sak, men också något som kommer göra ont i
våra liv. Det är något vi måste lära oss att leva med. 

Men om du sitter där ute just nu, gråter över någon som gör dig illa gång på gång,
trycker ned dig eller får dig att känna dig värdelös: Nu är jag stark för dig.
Försök att ställa dig upp - hur mycket motvind du än har - och lämna den personen bakom dig.
Du förtjänar att leva ett liv där du mår bra och känner dig älskad. Hur ensam
du än känner dig så är du inte det. Du fixar det här och jag tror på dig.
Vi ställer oss upp tillsammans. Okej? Klara.färdiga.gå. <3

 

 

Saknaden efter dig

På en bänk sitter du och jag och andas in Frankrikevärmen,
aldrig trodde jag att dessa minnen senare skulle kommas ihåg från datorskärmen,
där vi sparat allt vi haft

och dit jag går när jag behöver din kraft.

När jag satt där bredvid dig

hade jag velat tacka dig för att du skapade min mamma som skapade mig.


Därför att tio år senare skulle du inte längre finnas här,
på grund av en sjukdom som skulle dra oss isär.


En höstkväll satt jag på sängkanten hos dig,
och sa att tillslut älskade du, kommer allting ordna sig.

För med huvudet mot ditt,
kramade jag om din hand och lovade att du alltid kommer få leva i mitt.
Där jag går,
så vet jag att du står,
tittar på mig
och vinkar med glittrande ögon ett hjärtligt hej.

Om jag fick krama dig godnatt,
hade jag hållit om dig för alltid min vackra skatt.

“Alice, du är starkare än vad du tror”,
sa min mormor och for.
Bort dit evigheten finns, och där vi henne för alltid minns.

Till min saknade mormor
Av Alice Ståhlberg

En känslosam dag


Fin bild på mormor och syster <3
Idag är en känsloladdad dag. Jag är mitt i lyckans centrum på samma gång som jag faller omkull 
och försöker hålla mig ståendes på båda benen. Jag tar sommarlov och har lämnat in min allra
sista tenta för denna termin, jag har tagit mig ända hit. En tredjedel av min tid på universitetet.
Jag borde vara lyckligast i världen och på sätt och vis är jag det, men det är något som blockerar och 
det är sorgen för min mormor. Det är en mycket speciell dag för henne och för oss. 

Jag kan inte undgå att gå sönder inombords idag. Mormor vad jag saknar dig. Snälla, säg att du
hör mig. Mitt hjärta värker så starkt för dig. Jag älskar dig, för alltid. Tänk om jag bara fick
en till timme med dig. Vad jag hade kramat om dig och aldrig någonsin låtit dig gå. Älskade, älskade fina du..

Mormor,

Vart är du när högljudda skratt tar över rummet? 

När vindarna blir varma och kvällarna ljusa? 

När vi kramas, gråter och önskar att du var här? 

Mormor, 

Vart är du när min sång berör andra så som det berörde dig? 

När vi sitter hos morfar och pratar om fina, gamla minnen där du är med?

När vi skrattar tillsammans, håller om varandra och visar
varandra samma kärlek som vi visade dig?

Vart är du, älskade du. Vart är du nu? 

ten months

 

En magisk kväll i maj säger du att du är kär i mig. 

En magisk kväll i juli säger du att du älskar mig. 

En magisk kväll i november säger du att du aldrig kommer kunna leva utan mig. 

 

Idag har det varit du och jag i tio månader. Min bästa vän och min stora kärlek.
Jag är så glad att det är vi. Du har fångat mitt hjärta och äger det för alltid. Tack för det <3.

 

BAE


Han har klippt sig och han är så himla fin. Älskar dig mest, min kev. <3

Du är allt jag någonsin önskat


Ibland har jag så svårt att förstå att du är min. Att gitarristen i parallellklassen med långt, lockigt hår som fick hela kroppen att pirra tillslut blev min.

Tänk om jag hade kunnat berätta för mitt sextonåriga jag att "Allt löser sig Alice. När du har hunnit passera arton år och gått in på ditt sista år i skolan,
kommer du möta din största kärlek. Han är faktiskt till och med bara bakom hörnet. Närmre än vad du tror." - så hade jag hunnit spara så mycket tårar, rädsla 
och undran på vad som är fel på mig. 

Kevin, jag hoppas att jag får växa tillsammans med dig, dela min vardag med dig och att det ska vara du och jag. I all framtid. 
Vad det än blir av livet, och vad som än händer, så kommer jag alltid önska dig allt fint. 

Jag vill vakna upp bredvid dig, känna din varma kropp och dina trygga andetag. För alltid. 

Tio veckor, utan dig.

Idag har det gått tio veckor och en dag.
Tio veckor och en dag sedan min hjälte, den största kämpe jag någonsin skådat, min fina, underbara, fantastiska människa lämnade mig, morfar,
familjen, nära vänner och många fler människor som älskar henne. 

Dessa tio veckor har pendlat så otroligt mycket. Upp och ner, upp och ner. 
Det enda sättet för mig att bearbeta sorgen, och på något sätt få bort den absolut ondaste och mest smärtsamma känsla 
är att skriva av mig. Dela det med er. Folk kan tycka att det är något som ska hållas privat, något man inte bör skriva ut till andra. 
Men det hjälper mig, det hjälper mig att ta mig igenom sorgen. Jag måste få skriva. Jag måste få skriva ner mina känslor och det absolut ondaste för att 
lätta på trycket. Åtminstone lite.

Innan jag miste min mormor, så hade jag aldrig förlorat någon tidigare. Jag visste inte hur det kändes. 
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur ont det kan göra. Hur fysiskt smärtsamt det kan kännas, i hela kroppen. 
Hur hjärtat nästan kan skrika av saknad. Hur långt bort verkligheten kan kännas och hur allt helt plötsligt kan sluta spela någon som helst roll. 
Hur ifrågasättande man blir till livet. Till allt. Till tankar som "Vad händer efter? Vart tar vi vägen?"

Min mormor var en fantastisk människa. En otroligt fin och rolig kvinna som hade ett stort intresse för mode. För väskor. För skor. Hon klädde sig alltid så himla fint.
Hon älskade att höra mig sjunga, och därför sjöng jag för henne på hennes minnesstund. Det kändes
verkligen som att hon satt där och lyssnade, gav mig kraft till att klara av det och njöt och kände frid för första gången på flera år.

Min mormor hade kunnat leva många år till. Långa, lyckliga år. Men en hemsk sjukdom tog henne ifrån det. 
Parkinson plus. En sjukdom som bryter ner alla kroppens organ, tills ingenting längre fungerar.
Huvudet är helt med. Hjärnan fungerar precis som den ska. Men funktionerna i kroppen. Att kunna gå, 
röra på sig, använda sina händer, ben, fötter, svälja mat/vätska och att kunna andas, slutar att fungera successivt. 

Att se denna sjukdom ta ifrån henne hennes liv, är det absolut mest hjärtskärande jag någonsin kunnat föreställa mig. 
Hon kämpade, oerhört mycket, in i det absolut allra sista och vi alla är så otroligt stolta över henne. Starka, fina mormor.

Idag har det gått tio veckor och en dag sedan du somnade in. Tio veckor och fyra dagar sedan jag träffade dig för allra sista gången. 
Även fast det bara var i någon timme, så var den lilla pratstunden med dig något som kom att bli det absolut viktigaste.
Det som jag värdesätter allra högst idag. Att ligga bredvid dig, stryka dig över huvudet och få höra dina andetag. 

Jag kommer fortsätta leva på det, för alltid. För att dämpa sorgen efter dig. 
Och för att hålla fast vid att jag träffar dig igen. Längre fram. 

Men tills dess älskade, fina, fina du. Så kommer jag leva för dig, och alltid vara stark, för din skull. 
Jag saknar dig så otroligt mycket, och det kommer jag göra i all evighet. Jag älskar dig mormor. Jag älskar dig så fruktansvärt, fruktansvärt mycket. 

Kevin


Kolla min älskling! Så himla fin. 

Jag får vakna upp med honom vid min sida nästan varje morgon, av pussar och kramar och viskande ord
som "jag älskar dig". Han är så fin och jag är så kär i honom. Tänk att han är min. 

Prinsen och prinsessan


Nyårsafton 2016. Tillsammans med mannen jag älskar. 

Försök att slå den ni. Den bästa överraskningen jag fått någonsin, utan överdrift. 
Han skämmer bort mig så mycket, min man. 
<3

When you say you need me, know I need you more.

Det här är en av de första bilderna jag och han tog tillsammans. Han med stort H. 
Jag bryr mig egentligen inte alls om hur jag ser ut på den här bilden, för den betyder bara lycka och glädje för mig.

I vimlet någonstans i ett satinmörker kysste vi varandra första gången.
I min dubbelsäng en natt i maj sa vi att vi älskade varandra. 
Min kärlek till honom är oändlig och ibland blir jag sådär löjligt hyper att jag inte vet
vart jag ska ta vägen, på grund av honom. 

Mitt hjärta slår så hårt för dig, och jag kommer alltid kämpa för oss.

When you say you love me

Know I love you more

And when you say you need me

Know I need you more

Boy, I adore you, I adore you

I sat down by the solitary river

Hej godingar! Sitter på uni just nu och om tre timmar har jag min femte & sista tenta för denna termin.
Alltså, lyckan är total! Hur fort har inte denna termin gått?

Hela familjen är återförenade så huset är fullt med människor igen. 
Har saknat att spendera tid med alla (på samma gång) och sitta 
med mamma, pappa, syskonen & Valle. Min familj är det finaste jag har<3. 

I lördags hade vi minnesstund för min älskade mormor i mormor & morfars hus. Allt var så otroligt vackert och sorgligt på samma gång.
Det hade verkligen inte kunnat bli finare än så. Vi skålade för henne och kramades och grät och pratade om gamla, fina minnen. 
Mer vill jag inte dela med mig av. 

Hoppas ni mår bra och tar hand om varandra. Ta inte livet för givet. Det har jag lärt mig efter denna höst. 
Mormor, du är evigt saknad. Jag tänker på dig varje dag och mitt hjärta slår så hårt för dig. 
Glöm aldrig det.